Vaccination och infektionsrisk vid MS – digital sammankomst

Den 15 januari 2026 arrangerade Novartis Neuroscience, i samarbete med Neurologi i Sverige, en digital vetenskaplig sammankomst med fokus på vaccination och infektionsrisk vid MS behandlingar. Under en livestream delade Peter Bergman (överläkare vid Immunbristenheten, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge) och Charlotte Dahle (specialistläkare i klinisk immunologi och neurologi, Linköpings universitetssjukhus) kliniska och immunologiska perspektiv, följt av paneldiskussion och frågor. Moderator var Francesca Trogu, neurolog vid Centrum för Neurologi i Solna.

Nedan delar vi höjdpunkter från diskussionen samt referat på föreläsningarna som hade tema “Infektionsrisk vid B‑cellsbrist – kliniska konsekvenser av B‑cellsriktad behandling” och “Vaccinationer och infektionsprevention vid MS under immunmodulerande behandling”.

Referat från föreläsningen

Infektionsrisk vid B‑cellsbrist – kliniska konsekvenser av B‑cellsriktad behandling

Föreläsningen hölls av Peter Bergman, överläkare vid Immunbristenheten, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge och verksam vid Karolinska Institutet. I sin presentation gav han en immunologiskt förankrad och kliniskt orienterad genomgång av infektionsrisk vid B‑cellsbrist, med utgångspunkt i både medfödda immunbristsjukdomar och sekundär B‑cellsbrist till följd av biologisk behandling, särskilt B‑cellsdepleterande terapi vid multipel skleros (MS).

Bergman inledde med att beskriva hur infektionsmönster vid medfödda antikroppsbrister kan användas som modell för att förstå infektionsrisk även vid förvärvad B‑cellsbrist. Upprepade bakteriella luftvägsinfektioner framhölls som ett centralt kliniskt tecken på antikropps- och B‑cellsdefekter. Han betonade vikten av att vara uppmärksam på oproportionerligt svåra, långdragna eller ovanliga infektioner även hos vuxna patienter och konstaterade att infektionspanoramat ofta ger avgörande ledtrådar till underliggande immunologisk dysfunktion.

Vidare belystes sekundär immunbrist vid anti‑CD20‑behandling. De biologiska mekanismerna bakom behandlingens effekt vid MS diskuterades, liksom orsakerna till att vissa patienter utvecklar hypogammaglobulinemi och ökad infektionskänslighet medan andra inte gör det. Det framhölls att B‑cellsdepletion inte per automatik leder till sänkta IgG‑nivåer och att klinisk uppföljning därför är avgörande, då det i dagsläget saknas tillförlitliga biomarkörer för att förutsäga infektionsrisk på individnivå.

Infektionspanoramat vid B‑cellsbrist domineras av bakteriella luftvägsinfektioner, men även ovanliga och potentiellt allvarliga infektioner såsom PML och enterovirusinfektioner i centrala nervsystemet berördes. Även om dessa komplikationer är sällsynta betonades vikten av strukturerad screening och hög klinisk vaksamhet vid långvarig immunpåverkan.

Vaccinationer lyftes fram som en central del av infektionspreventionen. Erfarenheter från covid‑19‑pandemin visade tydligt att även patienter med uttalad B‑cellsbrist kan utveckla ett robust T‑cellsmedierat skydd efter vaccination. Detta har förändrat synen på vaccination i dessa patientgrupper och talar för generös användning av inaktiverade vacciner samt behovet av upprepade doser och individualiserade vaccinationsstrategier.

Handläggningen av infektionskänslighet presenterades som en stegvis strategi där information, livsstilsfaktorer, tidig diagnostik, riktad antibiotikabehandling och i utvalda fall profylax eller immunglobulinsubstitution kombineras utifrån patientens kliniska bild. Beslut om immunglobulinbehandling bör baseras på infektionsbörda snarare än enbart laboratorievärden.

Sammanfattningsvis betonades vikten av ett tvärprofessionellt samarbete mellan neurologi, infektionsmedicin och immunologi. Genom ett strukturerat och individualiserat angreppssätt är det i de flesta fall möjligt att minska infektionsrelaterad morbiditet utan att kompromissa med effekten av sjukdomsmodifierande behandling vid MS.

Vaccinationer och infektionsprevention vid MS under immunmodulerande behandling

Föreläsningen hölls av Charlotte Dahle, specialistläkare i klinisk immunologi och neurologi vid Linköpings Universitetssjukhus. Hon gav en strukturerad och kliniskt relevant genomgång av vaccinationer och infektionsprevention hos patienter med MS, med särskilt fokus på patienter som behandlas med immunmodulerande och immunosuppressiva terapier.

Inledningsvis belystes att både MS‑sjukdomen i sig och flera av de mest effektiva sjukdomsmodifierande behandlingarna är förenade med en ökad risk för allvarliga infektioner. Risken är särskilt uttalad vid anti‑CD20‑behandling, men påverkas även av faktorer såsom ålder, funktionsnedsättning och sjukdomsfas. Charlotte påpekade att "MS i sig medför en ökad infektionsrisk – och våra behandlingar kan förstärka den", vilket gör infektionsprevention till en integrerad del av den långsiktiga behandlingsstrategin.

De immunologiska grunderna för vaccination gicks igenom med fokus på hur ett skyddande immunsvar byggs upp över tid. Det framhölls att immunitet inte uppnås omedelbart efter vaccination, utan utvecklas successivt och förstärks genom upprepade doser. I detta sammanhang konstaterade föreläsaren att "våra patienter ofta inte klarar sig med standardvaccinationsscheman – de behöver fler doser", särskilt vid pågående immunmodulerande behandling. Vidare diskuterades hur vaccinationssvaret varierar mellan olika MS‑behandlingar. För de flesta immunmodulerande läkemedel kan ett tillfredsställande immunsvar förväntas, medan S1P‑receptormodulerare och anti‑CD20‑terapi ofta är förknippade med nedsatt antikroppsbildning. Däremot kvarstår ofta T‑cellsmedierade svar även när antikroppsnivåerna är låga. Upprepade vaccinationer kan därför bidra till förbättrad serokonversion, vilket talar för en mer individualiserad och ibland mer intensiv vaccinationsstrategi hos dessa patienter.

När det gäller anti‑CD20‑behandling rekommenderades vaccination i första hand före behandlingsstart. Om vaccination behöver ges under pågående behandling bör den, när så är möjligt, planeras sent i dosintervallet och helst vid tidpunkt då B‑celler åter kan påvisas i perifert blod. Charlotte Dahle framhöll samtidigt att effektiv MS‑behandling inte ska fördröjas av vaccinationsskäl: "MS är en allvarlig grundsjukdom – vaccination får inte bli ett skäl att skjuta upp behandling." 

Aktuella rekommendationer för specifika vacciner togs upp, däribland pneumokock‑, influensa‑, covid‑19‑, TBE‑, HPV‑ och bältrosvaccination. Inaktiverade vacciner bedömdes generellt som säkra vid immunmodulerande behandling, medan levande vacciner bör undvikas vid pågående immunsuppression. Detta sammanfattades i ett återkommande huvudbudskap: "Inga levande vacciner under immunmodulerande behandling." 
Föreläsningen berörde även vikten av att vaccinera patientens närmiljö för att minska smittexponering hos immunsupprimerade individer. Vaccinationer sattes dessutom in i ett bredare folkhälsoperspektiv, där de lyftes fram som en av de mest effektiva preventiva åtgärderna globalt, näst efter tillgång till rent vatten. Därtill betonades betydelsen av att bemöta frågor och oro kring vaccination med saklig information och en balanserad risk–nytta‑bedömning.

Sammanfattningsvis framhöll Charlotte Dahle att vaccinationer utgör en grundpelare i omhändertagandet av MS‑patienter som behandlas med immunmodulerande läkemedel. Genom strukturerad anamnes, anpassade vaccinationsstrategier och nära samverkan mellan neurologi och immunologisk/in­fektionsmedicinsk expertis kan infektionsrisken minskas utan att äventyra effekten av sjukdomsmodifierande behandling.

Få svar på dina frågor